
: The One Number That Could Have Saved His Dream Sooner
Ajit Deshmukh was always the “fit guy” in his college group. While others gorged on vada pav and bhajiyas, he preached the power of protein and portion control. After completing his MBA in Pune, Ajit worked for three years in a corporate job. But the 9-to-6 desk job felt like a prison. One day, standing in the office cafeteria, he muttered to himself, “I didn’t study this much just to send emails all day.”
He quit.
Inspired by fitness and driven by purpose, Ajit poured his savings—₹3.2 lakhs—into his dream startup: an app-based platform selling soya-based protein snacks, powders, and ready-to-eat meals. Targeted at urban youth, gym-goers, and vegetarians, he called it SoyaFuel.
The idea was fresh. The packaging was sleek. His friends praised him. The app launched with much excitement. Ajit even got 17 orders in the first week.
He thought he was flying.
The Silent Sinking
Weeks passed. Orders trickled in—5 a day, then sometimes 3. He posted reels, ran ads, wrote blogs, offered discounts. But the money in his account was disappearing faster than it came in.
His mood turned from enthusiastic to anxious.
Each morning, he checked his dashboard with a knot in his stomach.
He’d think, “Today will be better.”
But it wasn’t.
His mother noticed the silence.
“Ajit, sab thik hai na? Tu itna chup rehta hai aajkal.”
He forced a smile, but inside he was drowning.
He was selling.
But not surviving.
The Conversation That Changed Everything
One Sunday, Ajit met his friend Priya at a café. She ran a D2C startup that had recently raised seed funding.
Ajit poured his heart out:
“I don’t get it. My product is good. People say they like it. But I’m not making money. I feel like I’m doing everything right—but I’m sinking.”
Priya paused, sipped her cold coffee, and asked softly,
“Ajit, do you even know your breakeven point?”
He blinked. “Sort of… I mean… I’ve done some math…”
“No,” she said firmly. “Not sort of. Do you know exactly how much you need to earn each day to cover your costs?”
He stayed silent.
Understanding Breakeven – Finally
Priya opened her laptop. They sat in the café for an hour. She helped him list:
• App maintenance & hosting: ₹3,000/month
• Packaging & delivery: ₹35/order
• Raw materials & production: ₹50/product
• Marketing ads: ₹10,000/month
• His own minimum survival salary: ₹15,000/month
Total fixed costs = ₹28,000/month
Profit per product (Selling at ₹120, cost = ₹85) = ₹35
Breakeven = ₹28,000 ÷ ₹35 = 800 units/month = ~27 orders/day
He was getting 5 orders a day.
Ajit felt like someone had slapped him—but with truth.
He whispered, “I didn’t know I was so far off…”
The Turnaround
With clarity came action.
Ajit did three things immediately:
- Refocused his ads only on Tier-1 gym-goers and working professionals who had purchasing power
- Introduced a combo-pack offer that increased the order value without increasing delivery cost
- Tied up with a vegan café chain in Pune to drive recurring offline bulk orders
Within 45 days, he crossed 30 orders per day.
More importantly, he knew now:
“Every order after breakeven is real profit. Before that, I was just running in place.”
What You Can Learn from Ajit’s Story
Thousands of new entrepreneurs do exactly what Ajit did — they start with passion and run with emotion.
But they skip the most important number in the early stage:
It’s not optional. It’s survival.
Marathi Version: अजितचे जागरण: तो एक आकडा जो त्याचे स्वप्न लवकर वाचवू शकला असता

अजित देशमुख हा नेहमी त्याच्या कॉलेज ग्रुपमधला “फिट गाय” होता. जेव्हा इतर वडापाव आणि भजी खात होते, तेव्हा तो प्रोटीन आणि पोरशन कंट्रोलचे महत्त्व सांगायचा. पुण्यात एमबीए पूर्ण केल्यानंतर, अजितने तीन वर्षे कॉर्पोरेट नोकरी केली. पण 9-ते-6 डेस्क जॉब त्याला तुरुंगासारखा वाटत होता. एके दिवशी, ऑफिस कॅफेटेरियात उभा राहून तो स्वतःशीच पुटपुटला, “मी एवढा अभ्यास केला तो फक्त ईमेल पाठवण्यासाठी नाही.”
त्याने नोकरी सोडली.
फिटनेसने प्रेरित आणि उद्देशाने प्रेरित होऊन, अजितने आपली बचत—₹3.2 लाख—त्याच्या स्वप्नातील स्टार्टअपमध्ये ओतली: एक अॅप-आधारित प्लॅटफॉर्म जे सोया-आधारित प्रोटीन स्नॅक्स, पावडर आणि रेडी-टू-ईट जेवण विकेल. शहरी तरुण, जिम जाणारे आणि शाकाहारी लोकांना लक्ष्य करून, त्याने याला सोयाफ्युएल असे नाव दिले.
कल्पना ताजी होती. पॅकेजिंग आकर्षक होते. त्याच्या मित्रांनी त्याचे कौतुक केले. अॅप मोठ्या उत्साहात लॉन्च झाले. अजितला पहिल्या आठवड्यात 17 ऑर्डर्स मिळाल्या.
त्याला वाटले की तो उडतोय.
मूक बुडणे
आठवडे गेले. ऑर्डर्स कमी होत गेल्या—दिवसाला 5, मग कधी कधी 3. त्याने रील्स पोस्ट केल्या, जाहिराती चालवल्या, ब्लॉग लिहिले, सवलती दिल्या. पण त्याच्या खात्यातील पैसे येण्यापेक्षा जास्त वेगाने कमी होत होते.
त्याचा मूड उत्साहीपणापासून चिंताग्रस्त झाला.
दररोज सकाळी, तो पोटात गोळा येत डॅशबोर्ड तपासायचा.
तो विचार करायचा, “आज चांगले होईल.”
पण तसे झाले नाही.
त्याच्या आईला त्याचा गप्प राहणे जाणवले.
“अजित, सगळं ठीक आहे ना? तू आजकाल इतका गप्प राहतोस.”
त्याने जबरदस्तीने हसले, पण आतून तो बुडत होता.
तो विकत होता.
पण टिकत नव्हता.
संभाषण ज्याने सर्व काही बदलले
एका रविवारी, अजित आपली मैत्रीण प्रिया हिला एका कॅफेमध्ये भेटला. ती एक D2C स्टार्टअप चालवत होती ज्याला नुकतेच सीड फंडिंग मिळाले होते.
अजितने आपले मन मोकळे केले:
“मला समजत नाही. माझे उत्पादन चांगले आहे. लोक म्हणतात त्यांना ते आवडते. पण मला पैसे मिळत नाहीत. मला वाटते मी सगळं बरोबर करतोय—पण मी बुडतोय.”
प्रियाने थांबून, आपला कोल्ड कॉफीचा घोट घेतला आणि हळूच विचारले,
“अजित, तुला तुझा ब्रेक-इव्हन पॉइंट तरी माहित आहे का?”
तो डोळे मिचकावला. “अंदाजे… म्हणजे… मी काही गणित केलंय…”
“नाही,” ती ठामपणे म्हणाली. “अंदाजे नाही. तुला नेमके किती पैसे दररोज कमवावे लागतील जेणेकरून तुझा खर्च भागेल हे माहित आहे का?”
तो गप्प राहिला.
ब्रेक-इव्हन समजणे – शेवटी
प्रियाने तिचा लॅपटॉप उघडला. ते कॅफेमध्ये एक तास बसले. तिने त्याला यादी तयार करण्यास मदत केली:
• अॅप मेंटेनन्स आणि होस्टिंग: ₹3,000/महिना
• पॅकेजिंग आणि डिलिव्हरी: ₹35/ऑर्डर
• कच्चा माल आणि उत्पादन: ₹50/उत्पादन
• मार्केटिंग जाहिराती: ₹10,000/महिना
• त्याचा स्वतःचा किमान टिकण्याचा पगार: ₹15,000/महिना
एकूण स्थिर खर्च = ₹28,000/महिना
प्रति उत्पादन नफा (₹120 ला विक्री, खर्च = ₹85) = ₹35
ब्रेक-इव्हन = ₹28,000 ÷ ₹35 = 800 युनिट्स/महिना = ~27 ऑर्डर्स/दिवस
तो दिवसाला 5 ऑर्डर्स मिळवत होता.
अजितला जणू कोणीतरी थप्पड मारली—पण सत्याने.
तो पुटपुटला, “मला माहित नव्हते की मी इतके दूर आहे…”
टर्नअराउंड
स्पष्टतेसह कृती आली.
अजितने ताबडतोब तीन गोष्टी केल्या:
- जाहिराती फक्त टियर-1 जिम जाणारे आणि खरेदी शक्ती असलेल्या कामकाजी व्यावसायिकांवर केंद्रित केल्या
- कॉम्बो-पॅक ऑफर सुरू केली ज्याने डिलिव्हरी खर्च न वाढवता ऑर्डर मूल्य वाढवले
- पुण्यातील एका व्हीगन कॅफे साखळीशी करार केला ज्याने नियमित ऑफलाइन बल्क ऑर्डर्स मिळवल्या
45 दिवसांत, त्याने दररोज 30 ऑर्डर्स ओलांडल्या.
त्याहून महत्त्वाचे, त्याला आता माहित होते:
“ब्रेक-इव्हननंतरची प्रत्येक ऑर्डर हा खरा नफा आहे. त्यापूर्वी, मी फक्त जागच्या जागी धावत होतो.”
अजितच्या कथेतून तुम्ही काय शिकू शकता
हजारो नवीन उद्योजक अजितने जे केले तेच करतात — ते उत्साहाने सुरू करतात आणि भावनेने पुढे जातात.
पण ते सुरुवातीच्या टप्प्यातील सर्वात महत्त्वाचा आकडा विसरतात:
तो पर्यायी नाही. तो टिकणे आहे.


